twococos

Sugen på och gå ut och springa men efter träningen igår är mina knän på väg och helt bryta ihop. Tyckte jag var duktig som undvek löpbanden och andra övingar som stöter på knäna men det var nog bara lite hårt på dom i alla fall.

Känner hur dom gör lite små ont när jag böjer dom och rör på dom. Vet att går jag ut och springer kommer jag få betala för det senare, framförallt i kväll. Jag kommer inte kunna sova för att det gör så ont. När jag slappnar av kommer jag bara känna hur !""%&€#""# ont det kommer göra.

Jag vet inte hur många gånger jag har gråtit på kvällarna över hur ont det gjorde innan någon läkare tog mig på alvar eftersom enligt läkarna var skadorna läkta.

Senorna var bra igen, musklerna var fina, inflammationen borta så varför hade jag så ONT. Efter ett par hundra (,okej det kändes som hundra) läkarbesök. Knarkande av IPREN som gjorde att jag fick problem med magen skickade dom mig på rehabilitering och sjukgymnastik.

Idag är det något bättre jag har inte ONT varje kväll men om jag tränar för hårt och träning som inte är bra för dom så kommer det tillbaka.

Samtidigt är det en balansgång. Jag tänker inte sluta "leva" och ha roligt på grund av dom. Tänker inte sluta med saker jag VILL göra. Jag har börjat acceptera att jag troligtvis kommer ha ont hela livet och med daglig sjukgymnastik och kontroller går det och hantera så att jag kan kontrollera smärtan. Jag har lärt mig ignorera den så under dagarna känner jag inget. Men jag ska inte häller vara DUM, påfresta dom med saker som straffar sig sedan. Så jag kanske går ut och GÅR istället.