fiende nr1
Jag sparade min mentalt hysteriska inlägg i utkastet. För mycket för att publicera. Men sammanfattat all logit i världen säger emot mig. Tänk er att jag vet att det är det mest jävla otroliga scenariot. Men vem säger att jag klarar av att tänka logskt? I mitt huvud händer något som jag raknar farligare en i princip något annat. Naturkatastrofer, bli överfallen en mörk kväll och massa annat som jag egentligen borde oroa mig för.
Jag förklarar snabbt bara för och få ut det ur skallen och slippa frågor:
Ja jag har emofobi (fobi mot att kräkas eller snarare bli sjuk så att jag kräks, men men skit samma). Jag raknar mina två största fiender som 1, magsjuka 2, matförgifting.
Ja och hela dagen har gått mot total breakdown. Börjar med att min kompis berättar för mig att två av hennes kompisar som hon sovit hos blivit magsjuka och hon var magsjuk veckan innan. Ja då slutade skolan vara en säker plats. För så länge inte någon tar upp det har jag lärt mig nonchalera det. Tro mig har lärt mig att efter ett tag lugna ned mig och sluta tänka på det. Efter någon timme var jag hyfsat lugn igen.
Sen kommer jag hem, haft lite ont i öronen under dagen. Får reda på av min OTROLIGT TAKTISKA syster att "Tre på min skola blev magsjuka idag!". Tack så mycket för den! Så då började jag inbilda mig att jag hade öroninflammation, magsjuka (illamående) och som att det inte var nog kom bror hem med hög feber .
Helt enkelt blev det för mycket för mig. Jag klarar att hantera allting till en viss gräns. Vilket jag är nöjd över, att hela tiden jobba bort min rädsla. Att jag tål mer och mer hela tiden. Men trots allt det finns en gräns och den gränsen var passerad. Det har tagit ungefär en timme och komma till ett stadium då jag bara skakar och troligtvis klarar att att åka på träningen ikväll.
Där fick ni det, min värsta rädsla och en av sakerna ja hatar mest med mig själv. Så skönt det skulle vara och slippa detta.
Kommentarer
Trackback
