twococos

Så sjukt trött, ni anar inte vad trött jag är. Har gjort klart ett arbete i samhällskunskap nu. Några tankar om det är: JAG KOMMER BLI SÄNGT TILL ETT IG/ eventuellt IG - ! Ja ungefär så illa känns det, vad hände med den gamla hederliga inlämningsuppgiften i textform. Nehe, nu ska det vara hemsidor, tv program och annat. I den vanliga uppsatsen vet jag vad som ska göras och hur den ska göras. Men hur gör man det här på ett vettigt sätt? Känns inte som att det kommer bli bra, men vaskajagöra!

Till något helt annat, eftersom jag är så trött har jag inte haft tid och fixa alla grejer från stallet. Blöta leriga skydd, stövlar smutstvätt. Allting ligger mer eller mindre som en hög i källaren. Måste fixa det nu innan jag kraschar i sängen.

Varför inte göra det här inlägget mer spretigare genom att visa mina nya ridbyxor på? Ja varför inte. Kände att det här blev ett otroligt konstigt kombinerat klaga på skolan/ stallet/ städa och dagens outfit inlägg. Men det är jag för trött för att bry mig om.

Här har ni hur dom ser ut på, lite så där blekröda.

ridstövlar, en tjockare tröja, lädervantar och den svarta jackan var också på för så här varmt är det inte att jag bara hade på mig det där

Jag fastnade idag, en ny kärlek.

Som några gånger innan när jag hittat en blogg så fastnar jag. Det är inte ofta, men har hänt några gånger tidigare. Det har alltid varit något med bilderna, alla gånger har jag känt mig tvungen att titta igenom hela arkivet. Idag fastnade jag igen, det var ett bra tag sedan sist. Jag blev så fast att jag var tvungen och spendera minst en timme bara scrolla igenom hela sidan. Hon lyckades fånga något på bild, mer en själva bilden.

Något som alltid utstrålat en vacker form av styrka och värme för mig är hästar. Detta är något som är så svårt och få med på bild. Det här... det här får mig att vilja känna doften av häst, flyga runt i ridhuset och bara leva på den den där känslan, sekunderna eller minuterna av samspel, jag rider för att få känna dem.

Att rida ut i den smältande snön och känna solen i ryggen bara lugnt skritta ut helt här och nu.

Jag vet vilken människa jag blir när jag är utan hästarna för länge. En sak som ska sägas är att jag gillar henne inte. Jag känner knappt igen mig själv efter en vecka. I stallet är jag lugn. Jag vet vad som ska göras det är en fast punkt där jag har koll. Det är något ovanligt och kanske det enda stället där jag släpper allt. Det enda som kan jämföras är känslan jag får när jag tidigt på morgonen åker upp i liften högst upp i fjällen innan normala människor är vakna sätter mig där och bara ÄR. Fjälltoppar har också den förmågan och få mig lugn.

Min värd går i 110 km/h och det gillar jag men någon gång måste tåget stanna och vila lite. Den punkten är stallet, för mig i alla fall. Bara att vara där och strosa omkring gör mig lugnare.

1. Skålen är TOM, var tog mina chips vägen? HALÅ???!!!

Detta får räknas som ett extremt inpulsinköp, men det var ett sådant pris att det fanns ingen möjlighet att jag skulle kunna gå därifrån utan den. Det gick inte! I alla fall det blev ett skritttäcke i ull som var på rean. Fanns kvar i en storlek som passade och den fick följa med hem. Perfekt och ha när det är lite kallt och även om det går mot vår då den kanske kommer vara lite onödig. Men det kommer flera vintrar och även kalla vårdagar då jag kan använda den.

Här ska shoppas, äta semlor och njuta av att vara ledig. Fan underbart, helt underbart. Gillar min skola lite extra dagar när jag är ledig därifrån.

Nej nu vill jag shoppa bort mina bekymmer och trycka i mig en semla. Semlor är föresten den mest perfekta kreationen någonsin. Ska ätas som den är rakt av. Ni som tar av locket, fy! Ni som äter den med mjölk, idioter! Nej den ska ätas rakt av för bästa njutning, jag har till och med en anledning. Tar du bort någonting blir inte selman perfekt i balans. Om du tar av locket missar du florsockret i kombination med grädde, mandelmassa och bröd. Ska inte heller adderas något konstigt som mjölk eller liknande, det är också att förstöra den. Den ser ut som den gör av en anledning.

Ja jag har svåra problem, hahaha. Eller "problem", funderar på vilken färg jag sk köpa på mina nya Jw ridbyxor. Hmm, dilemma. Ska jag ha dom där ridbyxorna över huvudtaget? Gillar inte att de är knäskodda, vill helst ha helskodda. Är ledig i morgon så ska åka och slösa/spendera pengar på massa saker jag inte behöver och faktiskt behöver.

Det lutar mot att det blir de röda, så coola! Men de passar inte till allt. Funderar på bruna men är inget fan av brunt på kläder men dessa i brunt här är snygga. Har faktiskt inga bruna ridbyxor...

Ska svara på frågan om hur det gick idag med fin ponnyn ♥.

Jag blir så mycket lugnare av att tävla med henne en någon annan häst, allt runt omkring själva ridningen är så problemfritt. Det är så skönt och inte behöva oroa sig för saker som lastning, läskiga föremål, att hon inte skulle vilja vara i ridhuset, vara själv utan de andra hästarna osv. Hon bryr sig inte. Tvekar aldrig en sekund att gå in i transporten och väntar snällt på att du backar steg för steg ut.

Läskiga hinder saker som rör sig och annat blir hon inte rädd för, hon är bara NYFIKEN på allt istället. Så läge hon slipper stå still så kan man leda runt henne hur som helst var som helst det är bara och gå.

Sen är det så skönt att man aldrig behöver oroa sig för om hon ska hoppa eller inte. Det går helt enkelt och lita på henne under tävling, aldrig den som ställer till med något. En riktig klippa, puss för det ♥.

Detta betyder inte att hon gör perfekta rundor på banan men det gör att i alla fall jag alltid känner mig så mycket lugnare med henne.  Sällan du kommer hem med ett USELT RESULTAT. Hon kan peta ned en och annan bom men det är det hon gör.

Det var det som hände idag tyvärr. Kändes för det mesta fin, men som jag har skrivit tidigare drar hon på så fort jag  i mjuknar. När det går så där fort så hinner hon inte få upp bakbenen och slarvar. För det mesta fick jag tillbaka henne emellan hindren (något lugnare i alla fall) men det var en långsida oxer in räcke ut med kota avstånd emellan där jag inte lyckades få tillbaka henne till räcket. Så där petade hon båda gångerna. Synd men samtidigt måste jag mjukna även om jag vet att hon kommer dra på. Kan inte sitta och hålla i henne tan även om det går fort.

Men det brukar vara det som händer med Spikkel att hon petar ned en och annan bom ibland. Det var första tävlingen borta på evigheter för oss och det får ses som ett okej/bra resultat. Jag kommer aldrig hem och tänker VARFÖR GJORDE JAG DET HÄR? när jag tävlat henne. Utan är alltid mer eller mindre nöjd. Mamma har också börjat förstå jag jag älskar med lilla sötponnyn, haha. Hon tycker det är roligt och åka iväg eftersom du är så fin och snäll! Söta häst du lyckas charma alla.